Pappabloggen?

Jag tänkte så här: Varför, egentligen, ska Johanna skriva mest här? Varför ska inte jag? Eller jag ska i ärlighetens namn berätta att hon verkligen har uppmuntrat mig till det, men det har liksom inte blivit. Vändpunkten kom med att jag blev föräldraledig. Eller, föräldra"ledig" (har förstått det PÅ RIKTIGT nu). Jag kände att jag inte kunde axla föräldraledighetsrollen fullt ut om jag inte också vässade (den digitala) pennan och började författade vad mitt inre är fullt av. Så därför; Nu är det jag som skriver! (Johanna kommer också skriva och det tycker jag hon ska göra för det är hon bra på.) Så, vad har hänt sedan semesteruppdateringen nedan? Kort sagt; en hel del! Det började med en monsterperiod med jobb både dag och natt för mig, samtidigt som Johanna (vilket jag nu alltså har förstått PÅ RIKTIGT) också slet häcken av sig på sin föräldra"ledighet". Nu ska jag passa på att tillägga att även om det suger energi att vara hemma med Edvin så finns det ingenting som är bättre. Känslan när hans små blå tittar upp på sin pappa och mamma är obeskrivlig. Du som inte förstår, för det finns många som inte förstår och det vet jag eftersom jag var en sån själv, kommer förstå när du själv får din första knodd.

Efter den monsterjobbperioden hade vi två bitterljuva veckor då det ljuva bland annat var att Gotland var på besök samt att vi faktiskt var lediga tillsammans så vi kunde göra lite vad vi ville. Det bittra var att Edvin började på dagis. Inskolningen gick inte alls bra och det gör verkligen ont i hjärtat att måsta lämna bort sitt barn när han bara är ett år. Jag trodde inte att jag skulle känna så, men ojojoj vad fel jag hade. Ibland kändes det som att vi förstörde honom för livet genom lämna bort honom. Edvin ville inte alls leka eller ens va på dagis under dom första två veckorna, men sen vände det helt plötsligt så nu går det riktigt bra. Skönt! Det är till och med så att han känns mer harmonisk de dagarna han är på dagis än de andra dagarna. Det kan iofs bero på att han inte har energi till att vara oharmonisk utan går på någon sorts autopilot som i Edvins fall faktiskt är att vara glad. Han är verkligen underbar lille herrn! Vi är verkligen lyckliga, jag och min lilla familj! Visst är det tungt i perioder med allt plugg (både jag och Johanna pluggar heltid) och extrajobb och allt, men oj vad många tillfällen man har att hämta kraft när man har en familj som är så underbar! Over and out Emil