Första kusinträffen!

Tja! Lite segt med uppdateringar nu men vi får helt enkelt kompensera med att skriva oerhört utförligt och underhållande. Eller ja, vi får iaf försöka:)



Igår var den stora dagen då kusinerna äntligen skulle få träffa varandra! Kusinerna på Johannas sida alltså :). Rebecka och Jocke kom hem från semestern i lördagskväll så vi åkte ut till dem vid 12-tiden igår och stannade hela eftermiddagen och halva kvällen! Tack till er för god mat och trevligt sällskap!
Det skiljer alltså bara en månad på deras Gabriel och vår Edvin. Men OJ vilken skillnad det är! Gabriel har vuxit sig stor på de två veckor som gått sedan vi senast såg honom! Och för att inte tala om storebror Benjamin! Han är ju liksom halvägs in i puberteten nu!
Så Gabriel och Edvin fick ligga och mysa i samma riskudde ett tag, och de verkade verkligen gilla varandras sällskap, medans resten av sällskapet lagade mat, åt mat och lekte med storkusinen. Vi får faktiskt inte glömma att det är första gången Rebecka, Jocke och Benjamin får känna av moster/morbror- samt kusinrollen. Och som både rutinerad kusin och morbror/farbror måste jag säga att de skötte det med bravur!



Sen då? Jo Mathilda och Astrid från Johannas (gamla) klass hälsade på idag för att få se vårt underverk. Jessika kom precis nu in genom dörren så det är mer eller mindre rusning här :). Killarna lyser dock med sin frånvaro, förutom tjocka släkten förstås vilket INTE är att förakta!

I övrigt har vi lämnat in bilen på kamremsbyte och har dessutom hunnit tanka den för första gången. Det är två bilkopplade aktiviteter man utan problem kan klara sig utan. Men jag säger som min gode svärfar; "Vad spelar det för roll vad bensinen kostar, jag tankar ändå bara alltid för en femhundring".

Nu har det landat det här med att vara pappa. Lite iaf. Nu börjar jag längta efter första ordet, första steget, första fotbollen, första skoldagen, första tjejen (hon kommer INTE får det lätt att bli godkänd!!). Men vi som har läst Karen Kingsburys böcker vet att det är viktigt att inte missa det sista av allting heller. Men jag ska inte bli för filosofisk, min son är trots allt bara en vecka gammal. Faktiskt ganska exakt en vecka. För en vecka sen var vi på förlossningen med vår nyfödda son. Vi visste nog inte ens vad han vägde vid det här laget!

Näe, slutsvamlat! Over and out!

Emil